Så länge har jag vart här i usa, så många dagar har jag vart borta från mitt hem i Sverige. Det känner väldigt konstigt.
Det känns både som mer och mindre. Det känns som en evighet sen jag såg min älskade familj, men de känns som jag varit en del av min amerikanska familj längre.
Min tid här har varit helt underbar, jag älskar att vara här, jag är så glad att jag vågade och ångrar mig inte ett dugg.
Jag fick en bättre familj än jag förväntade mig, jag har redan fått uppleva mer än vad jag trodde jag skulle och det har vart lättare än vad jag trodde, även att de inte är lätt.
Jag vet att min familj här och min familj där hemma är anledningen till att de vart lättare än jag trodde de skulle bli. Jag har mycket kontakt med min familj där hemma, pratar med dem nästan varje dag och jag älskar det. Sen har jag mycket bättre kontakt med familjen här än vad jag trodde jag skulle ha, vi är väldigt nära och kan prata om allt och gör massa roliga saker. Jag sa från början att familjen är blande de viktigaste för ett bra år, och jag fick en toppen familj!
Jag har nästan inte haft någon hemlängtan alls. Jag fick det en gång under en engelska lektion, men de kallade jag nästan inte hemlägtan. Visst ville jag hem, men det var för jag var arg på min engelska lektion och min vilja att åka hem var bara där två timmar om ens det.
Men.. Senaste tiden har jag faktiskt kännt lite hemlängtan. Dock har jag inte kännt något alls de senaste tre dagarna, utan det var typ i förra veckan.
JAg vet inte riktigt hur jag ska förklara det, men hemlängtan är nog de bästa jag kan komma på. Men när jag har läst om folk som har vart homesick, eller när mina vänner här har vart det, då har de låtit mycket värre. Så kanske hade jag en svag hemlängtan period. Det var inte alls så att jag grät hysteriskt, att jag bara ville hem, utan jag bara tänkte på mina föräldrar mycket mer än vanligt, nästan hela tiden typ. Jag blev lättare ledsen, t.ex när jag såg en bild på min hund började jag gråta lite smått.
Även att min antagligen var svag var det inte kul. Det är jobbigt att tänka för mycket på alla där hemma, och de var de som hände mest förra veckan. Jag bara tänkte på dem hela tiden, det var aldrig så att jag verkligen ville hem, utan jag ville bara till dem typ. Ja det är konstigt, svårt att förklara hur det är.
Men jag älskar att ha kontakt med folk där hemma. Att prata (maila, smsa, skypea och annat) med dem där hemma nästan varje dag lite smått gör mig inte ledsen alls. Jag gillar att veta vad som händer, och älskar att läsa min mammas mail på morgonen när jag äter frukost. För vissa kan det säkert vara svårt att ha mycket kontakt med sin familj och vänner, men jag tycker inte det. Jag gillar de, men alla är vi olika. Jag hade nog haft mer hemlängtan om jag inte haft så bra kontakt med dem.

Men ja, det är skönt att allt kännts som vanligt senaste dagarna. Det kommer säkert komma tillbaka, särskilt med julen. En orsak varför jag tror att jag tänkte så mycket på min familj i helgen är för att jag var på en familje semester.
Vår semester var riktigt bra och rolig, men jag tror de påverkade de lite. Att spendera tid med din andra familj, de gjorde att jag ville spendera tid med min riktigt familj.
Och sedan när jag började inse att jag hade börjat få lite hemlängtan insåg jag att jag vart borta länge. Tiden går så snabbt så det är svårt att inse hur länge man vart här.

Nu känns det som jag bara babblar och babblar, men vad gör det.
Det känns skönt att skriva och försöka förklara.

Men nu om något annat.
Igår fick jag veta att jag antagligen kommer åka hem tidigare än jag trott. Fick höra att man åker hem runt en vecka efter skolan, men det är jättetidigt och jag vill inte alls åka hem i maj. 
Jag måste ta reda på om det går att göra så jag kan åka hem senare. Såklart jag vill hem till alla, men jag vill inte åka hem redan i maj. Men ska inte tänka på det nu, de finns både positiva och negativa saker med att åka hem då men det är långt kvar till dess så ska glömma det för några veckor.
Fast detta är nästan hemskt, jag har nästan gjort halva tiden här, eller inte riktigt men snart.
Det är helt otroligt vad fort tiden går.

ännu en helt annan sak..
Jag börja precis tänka på hur bra jag mår idag. Jag gick till skolan och den gick bra, jag vill bara att skolan ska vara över, och det är bara 4 skoldagar till lovet (glad), imon blir det midnatts bio (i am excited), nästa vecka är det thanksgiving (ska bli toppen), snart är det jul, och ja.
Allt känns bara så bra!
Vet att jag precis suttit och skrivit om att jag haft lite hemlängtan, men senaste tre dagarna har vart som vanligt.
Och idag är jag nästan frisk så de känns bra.

Nu ska jag sluta skriva om massa onödiga saker och göra något annat. :)