Idag är det 100 dagar sedan jag stod på flygplatsen och sa hejdå till mamma och pappa.
Att det är 100 dagar sedan känns konstigt. Innan jag åkte tänkte jag ibland att jag aldrig kommer klara ett år. Jag ville klara det, men jag var inte säker på om jag kunde. Längst inne visste jag att jag skulle klara det för jag skulle inte ge upp, men det kändes ändå aldrig som jag skulle kunna säga att jag vart borta från min familj i 100 dagar i sträck.

Eller ja, jag kan inte garantera att det är exakt 100 dagar sedan, men enligt en app på min mobil så är det det.
Och det va bara med tur som jag såg det idag, jag hade lika gärna kunnat kolla imon och då hade de vart 101.
Jag kollar inte den ofta utan bara då och då när jag är väldigt uttråkad i skolan, men jag är glad att jag kollade idag.

Jag kan iaf säga att det känns otroligt att jag redan har klarat 100 dagar, det är nästan 1/3 av tiden. (det känns sorgligt att se det så dock, för det innebär att de bara är 2/3 kvar. men att se att jag klarat 100 dagar känns amazing)
Och jag är så stolt över mig själv, jag är så glad att jag är här och jag är så tacksam för allt!

Nu ska jag ut och gå i de fina vädret!
puss och kram