Jag är så glad att middagen blev bra, och gud det var gott.
Mormor, Tack för all hjälp! Det var inte alls lika gott som när du gör det men det smakade ändå jättebra. Jag saknar dock din mat jättemycket!

Nu sitter jag i soffan och har inget för mig, himla skönt kan jag säga.
Idag har det verkligen kännt som en vanlig dag ska vara och jag hoppas mina dagar blir såhär efter cross countryn.
Eller ja, jag hoppas att jag kommer hitta på saker, men jag hoppas dagen kommer vara som idag för då har jag möjlighet att hitta på saker.
Livet här har varit en vardag ett ganska bra dag nu, men det har ändå hänt så mycket hela tiden.
Träningar, tävlingar, footballs games, homecoming, EF sak, och ja massa.
Om några veckor är cc över och då lär det nog bli en ny vardag här, en lugnare vardag antagligen.

Tiden här går så himla snabbt, det är måndag och sen helt plötsligt är det söndag kväll igen.
Det är bra, men även dåligt.
Just nu vill jag att tiden ska gå snabbt, jag vill att de blir november för då händer massa roligt.
Sen ser jag även fram emot julen, och sen ser jag verkligen fram emot februari.
Då kommer min kära familj hit, och jösses vad jag längtar!
Det är de positiva med att veckorna går så snabbt, men det negativa är att det kommer vara över någon gång.
Jag vet att det är långt kvar tills jag åker hem, men samtidigt känns det så nära.
Det är svårt att förklara hur allt känns, för jag vet själv inte riktigt hur det känns.
Jag vet att jag längtar till saker, att jag saknar saker men jag vill inte hem.
Jag längtar efter att få se min familj och mina vänner, jag saknar dem, jag längtar tills jag kan säga att jag klarade av ett helt år i amerika och vara stolt över det, men jag vill inte tillbaka till allt som finns där hemma.
Jag vill inte åka hem och stanna, jag vill åka hem och hämta allt bra som fanns där hemma och ta med det någon annanstans.
Ja, det är lite knasigt.
Tankarna går ibland fram och tillbaka, och dem ändras ganska lätt här har jag märkt.
På samma sätt som en liten sak här blir ganska mycket större.
Men livet här borta är bra, jag är så glad att jag är här.

Alla som har chansen att åka, ÅK!
Det är inte alltid de lättaste, jag vet att jag har fått det lättare än många andra då jag fått en toppen familj. (jag tror verkligen familjen är en av de viktigaste sakerna)
Men det är ändå aldrig lätt, men det är värt det! Det är jobbigt att vara borta från sina kära, men samtidigt kommer vi ju tillbaka hem. Jag har bara varit här en liten del av mitt år och tycker redan att jag har varit med om så mycket, utvecklats och lärt mig massor. Det är inte mycket jag skulle byta bort detta mot, så har ni chansen ta den!
Man kan alltid åka hem om det  inte är något för en själv, men då har man iaf försökt. Annars kommer man bara ångra sig. Hur som helst kan jag redan säga att detta är något av de bästa jag har gjort!