Just nu sitter jag här i soffan och är på jättebra humös!
Först och främst är jag ensam hemma, det är tyst och lugnt och jag kan göra vad jag vill. Jag tycker det är skönt att vara ensam hemma ibland.
För det andra så var det en jättebra dag i skolan. Skrattade mycket mer än vad jag brukar. En av mina nya klasser idag är Lifetimes sports, så vi spelade volleyboll idag och ja de var jättebra.
Dock så blev min mobil för första gången undantagen. Vi får egentligen inte använda mobilerna i skolan, men någon lärare som jag aldrig har pratat med såg mig smsa i korridoren och tog den. Så jag var tvungen att gå till kontoret efter skolan och betala en dollar för att få den tillbaka, men ja det förstörde aldrig min dag!
För det tredja, jag har inga läxor så behöver inte göra något vettig på hela dagen/kvällen.
För det fjärde, imon är det första inomhus matchen! Ska bli så himla roligt, LÄNGTAR!
Jag kan fortsätta och göra min lista lång men tänkte stoppa här, eller ja jag kan även passa på att vädret är helt underbart. Soligt och fint, dock ska det ändras de närmsta dagarna och bli äckligt kallt och så. Men idag är de iaf fint så jag njuter av det!

Det är så skönt att allt är så bra nu. Men någonstans inne i mig har en panik känsla börjat växa. Jag kan inte förstå att jag så här tidigt börja få lite smått panik över att tänka på hur snabbt tiden kommer gå och hur få dagar det engentligen är tills allt är över. Jag ser fram emot så mycket och vill att allt ska hända, jag ser fram emot att komma hem och se hur allt är där hemma men jag ser inte fram emot att lämna detta här.
Det får mig nästan att känna att jag inte vill komma folk för nära nu, vill inte få det så mycket bättre för det kommer göra det så himla mycket svårare. Det hade redan vart svårt att lämna allt nu, men när det väl är dags kommer det vara sp jobbigt. Det känns som för varje dag nu, eller kanske varje vecka blir de bättre och bättre.
Kanske har jag bara haft en toppen första vecka i skolan, men det känns som de kommer fortsätta och antagligen bli bättre särskilt när fotbollen börjar.
Jag förstår inte hur jag ska lämna detta, detta är en del av mig nu. Detta är min stad, mitt hem, mitt liv.
Att lämna Sverige var annorlunda, för jag visste att jag skulle komma tillbaka och jag vet att fbg kommer vara sig likt.
Men ja, nej nu får jag inte tänka mer på det.
Även att det är ganska snart så finns det massa med tid att ha det jäkligt bra här.
Jag ska fortsätta att stråla och göra de bästa av allt, fortsätta att må så bra!