Vi har det helt underbart här, allt är helt perfekt.
Nu är det bara en hel dag kvar med familjen, jag förstår inte riktigt hur jag ska kunna lämna dem igen.
Jag vet att de inte är långt kvar tills jag åker hem nu, jag har även två resor planerade de närmsta fem veckorna, men ändå. Hur ska jag kunna vara utan dem nästan 100 dagar till?
100 dagar känns ändå lite för mig, eller kanske inte lite men inte mycket heller.
Men det kommer ändå bli jobbigt att lämna dem. Jag har de så bra med dem, inte för jag inte har det bra i Belton, men de är min familj. Jag vill inte behöva vara ifrån dem igen.

Men nu ska jag njuta av kvällen idag, hela dagen imon och morgonen på lördag.
Jag vet att sista tiden i Belton kommer gå hur snabbt som helst, det är på både bra och ont.
Jag vill inte att tiden går för snabbt, jag vill ha mer tid med alla fina människor i Belton.
Men samtidigt, jag hör hemma där min familj är, så är det helt enkelt!

Ps, ävena att de blir tufft att lämna dem en gång till så är allt detta värt det. Att få vara med dem, vakna upp med dem, se dem flera dagar i sträck, det är en underbar känsla!
Vi har det toppen helt enkelt!!