Idag var en ganska jobbig dag, men den började ändå bra och just nu känns det ganska bra.
Dagen flöt på bra fram till sista lektionen.. Sista lektionen är engelska och jag gillar inte den klassen så mycket, jag gillar läraren väldigt mycket dock men själva ämnet och klassen är inte min favorit. Men iaf, något hände under den lektionen och jag tror jag fick min första hemlängtan. Men jag vet ändå itne om jag riktigt kan kalla det hemlängtan, för det gick över ganska snabbt.
Men ja, när jag satt där på lektionen och börja jag tänka på att jag önskade att jag gick i skolan hemma i Sverige. Även att jag verkligen inte gillar min skola där hemma så ville jag dit, jag är trött på att vara en av de nya i skolan, inte ha så många vänner och ja alla andra saker.
Plus att det är en väldigt jobbig tjej som sitter jämte mig på engelskan, jag stör mig verkligen på henne. Hon sitter och klagar hela tiden på att hon vill hem, att det är jobbigt och massa annat. JA vi alla tycker det samma och alla vill hem, men sluta tjata om det!
Men det är inte allt, utan hon brukar fråga mig lite saker, som en gång frågade hon om min mamma i Sverige inte brydde sig om mig eller varför är du här? sa hon, jag bara ursäkta? Idag fråga hon också några konstiga frågor, t.ex om min värdsyskon ogillade och var bitchiga mot mig, eller något sånt. Liksom vad är det för frågor, tror hon att jag är här för att mina föräldrar skickade iväg mig hit? Typ som att min värdfamilj är en fortserfamilj eller något. När hon fråga om min mamma inte brydde sig om mig blev jag så arg att jag knappt kunde svara, visste inte vad jag skulle säga och de enda jag kunde tänka på är "ÄR DU DUM I HUVUDET ELLER VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ DIG?"
Jag kan säga att jag börjar ogilla henne mer och mer, och hon är nog den enda på skolan som jag inte riktigt gillar. Så ja, hon är nog en av anledningarna varför jag inte älskar klassen, plus att det är ganska svårt. Svåra ord, man ska läsa texter och jag läser inte lika snabbt som andra och ja, det är inte mitt bästa ämne.

Varför viljan att vara hemma kom idag vet jag inte, kanske för lektionen gick trögt och hon var där. Men som tur var va detta sista lektionen, dock var jag så otagg på att träna efter det. Jag kände att jag var så nära på gråta och ville bara hem, men något som ändrades efter skolan var att jag ville hem. Vilket hem jag kom till då brydde jag mig inte riktigt om, jag ville till något av mina hem, till något av mina rum, en av mina två sängar och ja, när skolan var över ville jag bara hem någonstans.
Just nu är jag hemma i mitt fina hus i usa och det känns skönt, dock hade det känts underbart att få vara hemma en dag med min kära familj i sverige.. Men det kommer jag inte vara på väldigt länge men det är okej, jag klarar detta. Och jag är glad att jag har cross countryn nu och att jag gick idag. Det var jobbigt i början då jag bara tänkte på att jag ville hem någonstans. Men när vi började springa med laget försvann min tankar så det är skönt, hade jag åkt hem efter skolan hade jag säkert gråtit jättemycket och ja det hade nog varit jobbigare. Plus, när jag tänkte på på saker i sverige, när jag börja tänka på att jag ville hem till falkenberg kom många anledningar varför jag ville hem igen. Men det var ändå inte farligt, så tror jag gick min första hemlängtan bara att den var väldigt enkel som tur var.


Men just nu sitter jag i soffan och skriver detta, jag är inte alls ledsen nu, dock hade de ändå vart skönt att vart hem-hemma men jag mår bra. Maten luktar jättegott och jag är jättehungrig.
Dock ska jag spendera kvällen med min kära stora historiabok, det ska bli väldigt kul.
Jag längtar till imon kväll, tror inte jag kommer ha mycket läxor alls så det ska bli skönt.

Jag känner att detta inlägget blev väldigt rörigt, men vad gör det. Mig gör de inget alls!
Nu måste jag plugga, jag hoppas skolan går bra imon och att hela veckan går snabbt.
Ser fram emot helgen!

puss och kram