Jag är ändå stolt!

Idag hade jag min sista volleyboll träning.
På min skola är det tydligen så att om du är en senior så måste man spela i det bästa laget varsity. Och redan från börjar visste jag att jag aldrig skulle komma med där, så hade jag vetat om det från början hade jag nog inte provat detta.
Alltså kom jag inte med i laget, men om jag förstod rätt va tränarna sa så hade jag annars kommit med i JV, mellan laget (det finns tre lag, iaf på min skola) om jag vart yngre. Men jaja, det gör mig inget att jag inte kom med.
Man fick prata en och en med tränarna när man skulle få veta om man klarade det eller inte, och när de sa att alla seniors måste spela i V laget förstod jag direkt att jag var ute.

Men jag är stolt över mig själv. Jag gick till första volleyboll träningen efter att ha varit på en hemsk softball träning. Jag gick dit helt ensam och hade aldrig spelat volleyboll förr. Jag är stolt över att jag försökte, och jag är inte alls ledsen över att jag inte kom med i laget. Jag visste ju inte ens om jag ville spela volleyboll eller inte, men jag ville iaf ge det en chans och det gjorde jag.
Något jag verkligen hoppas är att det inte är samma sak med seniors i alla sportet på min skola.. Förhoppningsvis kommer jag med i de bästa laget i fotboll till våren, men samtidigt är sånt aldrig säkert. Men jag hoppas iaf det är annorlunda då.
Men ja, nu ska jag antagligen prova cross country. Jag stack faktiskt ut och sprang när jag kom hem från min volleyboll träning. Inte så långt men en liten stund iaf, vill springa lite till innan jag provar cross country. Fem km är ganska långt ändå, så vill vara i lite bättre form hehe.

Något annat som känns väldigt bra är att lärarna på skolan verkar jättetrevliga. Min värdmamma börja jobba idag och hade berättat för många av hennes kollegor om mig och många hade sagt att dem hoppas dem får mig i sin klass.
Tennis tränaren hade också kommit upp till henne och frågat om jag ville spela tennis. Men liksom att prova en till sprot som jag aldrig gjort känns inte så lockande igen. Jag gillar inte att vara dålig på något, och man är ju nästan alltid dålig i början av saker.

Men ja, allt känns bra även att jag inte blev en volleyboll spelare. Hur det blir sen vet jag inte, det är bara att vänta och se.
Hur som helst är jag stolt över mig själv för att jag försökte!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0