Idag har det börjat kännas lite ledsamt. VI har haft en underbar dag i New port, men tankarna börjar vandra till att vi snart ska åka här ifrån. Jag vill till Belton, men jag vill inte lämna camp. Här på camp är vi säkra, vi alla har våra vänner och allt är underbart. De blir säkert bra sen också, men nu har detta börjat kännas som vårt hem. Jag vill inte lämna min vänner här, jag är nästan rädd för att börja om igen. Eller inte rädd, det bara känns lite läskigt att allt ska vara helt nytt igen, men samtidigt känns de så bra.
Dem enda som förstår hur jag menar är nog folket här, det är svårt att förklara för er hur det känns.
Men jag vill inte tänka på det, då blir jag bara ledsen. Ser fram emot de närmsta dagarna men jag hoppas dem kommer gå sakta.

Missförstå mig inte, allt är helt underbart här. Det är därför det är så jobbigt att veta att vi snart måste säga hejdå, igen..

Men livet äger ändå, de kommer in mer bilder snart.
Kan även passa på att säga att Kennedy vann hela turnringen igår. Det ägde, har faktiskt börjat gilla volleyboll. Kanske borde tänka på om jag ska testa på det här eller inte.
Men nu vill jag inte spendera mer tid här utan umgås med alla underbara ist.
Puss på er!