Idag, idag åkte Tiffany hem, en av mina bästa vänner här.
Allt känns så himla overkligt, jag kan inte förstå att hon verkligen är påväg hem nu.
jag kan inte förstå något.
jag har så många olika känslor inom mig, jag vet inte vad som är upp eller ner.

Även att lämna detta är de svåraste jag någonsin gjort, även att de får mig att gråta, att de gör så himla ont..
Så ska de bli skönt att komma hem. Jag kan inte säga att jag inte är taggad på att åka hem. Att få komma hem och se min familj, se vissa vänner, äta svensk mat, kanske börja spela fotboll med FF igen och framför allt få vara med Athea igen. Allt de, de kommer bli helt otroligt, sommaren kommer bli otroligt, frankrike kommer bli otroligt, att Magda kommer, kommer bli otroligt, allt kommer bli så bra.
Alt detta vet jag, och när jag bara tänker på allt de, då känner jag mig så glad.
Men.. även att allt de kommer bli så bra, så kommer de alltid vara något som saknas.
Jag kommer alltid ha en del av mig kvar här, en del av mitt liv, en del av mitt hjärta.
Det är de som gör de så ont. Jag vet att sommaren kommer bli så bra i sverige, men jag vet att den kommer vara så tuff. För jag kommer saknar så mycket här, jag vet hur ont de kommer göra att inte kunna se vissa personer som lever här, göra vissa saker som har blivit vardag i mitt liv här.
Jag vill inte lämna detta, men jag måste. Och även att jag inte vill lämna detta så vill jag komma hem.
Jag vill båda.
Tisdagen nästa vecka kommer bli en av de värsta dagarna någonsin..
Men onsdagen kommer bli en av de bästa..

Ja.. allt är rörigt.
jag vet inte vad.

om någon inte riktigt förstå, försök förstå hur svårt detta är.
Det ät inte många som riktigt kan förstå, alla andra utbytesstudenter kan, och säkert några andra.
Men jag kunde aldrig föreställla mig att det skulle vara så svårt.
Jag har lärt mig så mycket, så mycket som så många aldrg kommer få lära sig.
Det är faktiskt ganska coolt.
Att åka hem må vara en av de svåraste sakerna jag har gjort.
Men att åka hit och göra detta, det är de bästa jag har gjort!