Jag hade inte tänkt ta upp skrivandet här men så råkade jag idag bara komma in på min nästan bortglömda blogg. Min egna blogg som jag inte en enda gång under ett helt år har varit inne på.

Jag kan verkligen säga att mycket har hänt under de året jag glömt bort min fina blogg och ännu mer under de två åren jag har varit hemma i Sverige.
I maj var det två år sedan jag lämnade mitt amerikanska liv. Nu såhär två år efter känns det nästan som jag aldrig har haft en liv i kära lilla Belton. Man kommer tillbaka till vardagen här i Sverige så snabbt och efter studenten så ändras ens liv på något sätt.

Jag vet nästan säkert att ingen kommer att se mitt nya inlägg på bloggen, men det gör mig inget. Min blogg har alltid mest vart för mig själv så att jag kan bearbeta det jag gick igenom under mitt utbytesår, samt för min familj och vänner så att det skulle vara lättare att hålla kontakten. Och självklart för att hjälpa andra som skulle resa iväg men de viktigaste men bloggen har alltid vart att jag själv aldrig ska glömma något av de fina.

Men nu är det så att ännu ett kapitel ska snart börjas, och det är att min underbara värdfamilj ska komma till Sverige och hälsa på. Den 18 juli får jag äntligen träffa dem, träffa de personer som var med och gjorde mitt år till de bästa någonsin. Det ska bli så skoj att få visa dem Sverige, visa hur jag lever här, att dem ska få träffa min familj igen och alla som står mig nära. Känslan är svår att beskriva, och att säga stor glädje räcker inte.

Jag vet inte om jag kommer skriva något mer nu när dem är här eller när dem har åkt hem, kanske blir det så kanske inte. Men jag ska försöka skriva något igen. För detta är min blogg som hjälper mig att minnas allt underbart jag har vart med om. Så ett eller annan inlägg hoppas jag att jag hinner med!

Här är en bild som visar hur mycket som har förändrats! Jag är nu moster till världens finaste människa!