Livet leker verkligen! Det blev ännu en dag med strålande sol och jag ligger ute och solar och äter en god glass. Är så glad att jag är ledig och fick lite sol så även jag kan få lite färg på kroppen.

På utbytes sidan rullar allt på bra. Jag svarade på mailet innan och har fått både brev och ett mail från EF.

Jag ska snart lägga in bilder från de senaste dagarna och skriva mer om familjen Baker.
Vi hörs snart!

Åh vad jag mår bra nu!
Har haft två helt underbara dagar med massa mys. Strålande sol båda dagarna, tyvärr har jag jobbar på lunchen men de har inte gjort så mycket då kvällarna varit toppen.

Igår kväll var jag och Rebecca i stugan, vi grillade, snackade och sov sedan i stugan. Det var hur mysigt som helst.
Ikväll har vi ätit kräftor, GUD va gott de var! Vi var nere i mormor och morfas sommarhus och allt var perfekt. Kräfterna var hur goda som helst, jordgubbarna var årets godaste och det var varmt hela kvällen.

Som toppen på moset så fick jag min välkomstfamiljs mailadress igår, så innan idag mailade jag min välkomstmamma. Och vet ni vad, bara några få timmar senare så hade hon svarat. Hon skrev ett jättelångt mail som var hur gulligt som helst. Jag ska berätta mer om det sen, men hon verkar vara hur bra som helst.

Nu måste jag sova, ska försöka lägga in bilder från igår och idag.
Hoppas solen gör er alla lika glad som den gör mig!

Idag fick jag min EF tröja, den var faktiskt finare än vad jag trodde den skulle vara. Hade föreställt mig den i typ ljusblå med ett stort tryck där de stod EF så att ingen på flygplatsen skulle missa att man åkte med EF. I för sig vet jag inte om jag kommer ha den när jag flyger, men det är den eller väskan.. Eller jag måste inte ha något av det, men de är ganska bra att ha ändå. Men jag får se längre fram hur jag gör :)

så ser trycket ut iaf.

I måndags ringde EF och berättade att jag har fått en placering i Belton som ligger i Missouri. Missouri ligger i mitten av USA kan man säga, och Belton ligger typ vid gränsen till Kansas.

Jag har fått en välkomstfamilj men mycket mer vet jag inte. EF sa väldigt lite om själva familjen, eftersom jag var tvungen att godkänna den då de redan ska ha en annan utbytesstudent. Men när jag på tisdagen gick till EFs kontor för att godkänna det fick jag veta lite mer men ändå väldigt lite. Jag väntar nu på att mina papper ska nå Boston och att de ska skicka lite information om allt.

 

De lilla jag vet om Missouri och Belton har jag sökt på datorn, så jag vet inte om riktigt allt stämmer. Men min skola ska ha omkring 1000 elever och det tyckte jag var perfekt, den är inte jättelite men inte heller stor. Vädret i Missouri är lite som i Sverige, men de är varmare somrar iaf. Vintern vet jag inte riktigt, tror det kan vara några minusgrader men inte jättekallt tror jag. Så ja, vädret är nog ganska likt de svenska vädret.

 

Nu kommer jag inte ihåg sllt jag läst om Belton. Men jag längtar tills jag kan få kontakt med min välkomstfamilj eller min "riktiga" familj. Chansen att min välkomstfamilj blir min riktiga familj är inte särskilt stor. För min välkomstmamma eller vad man ska kalla henne, det är även min områdesrepresentant/kontakt person. Men jag får säkert veta mer snart och jag ser fram emot tills vi kan börja maila. För även om jag får en annan familj, så måste jag ju ha bra kontakt med henne eftersom hon är min kontaktperson. Men jag tror att allt kommer bli bra! Det känns iaf skit bra.

 

Jag vet att Missouri kanske inte låter särskilt coolt eller är en drömstat, men jag gillar den. Jag tror inte att staten är avgörande utan att familjen är de viktiga.
Så just nu känns Belton helt rätt för mig !

Både midsommarafton och ikväll (midommardagen) har varit hur bra som helst!

Jag lovar att jag snart ska försöka skriva de lilla jag vet om Missouri, ska försöka göra de imon men får se hur de blir.

För övrig är de bara 20 dagar kvar idag, eftersom det egentligen är söndag nu.
Det är helt sjukt att jag ÄR i usa om tre veckor..
Fast det ÄGER!

Så nu är jag hemma efter en toppen resa till Stoclholm.
Jag har verkligen haft det hur bra som hels, det var så kul att träffa lite vänner, få veta vart jag ska och umgås med min syster och mamma.
Allt började med att jag åkte upp med tåg på söndag och träffade Magda. Då gjorde vi inget särskilt utan bara tog de lungt och pratade. På måndagen åkte jag och Magda in till stan, dit kom även Erika och vi gick vi runt i gamla stan, åt lunch och lite annat. Senare på dagen var Magda och Erika tvungna att åka hem, men då kom Soran in till stan. Det var verkligen helt sjukt kul att få träffa alla tre, visst de blev inte så länge men detta räckte. Att bara få umgås och prata om allt, ja det var verkligen mysigt.

Sen på måndag kväll, tisdag och onsdag har jag varit med mamma och Sophia. Vi hade de också hur bra som helst, hotellet var jättefint och mysigt och frukosten var helt underbar!
Vad vi gjorde vet jag inte riktigt, vi gjorde typ allt och inget. Vi gick iaf väldigt mycket, vi åt gott, shoppade, besökte EFs kontor och stod i kö till amassasden.

Stockholm var verkligen toppen måste jag säga, och något som var grädde på moset var att EF ringde mig när jag var med Soran och berättade vart jag ska. Jag ska till MISSOURI, men jag tänkte berätta mer om det senare idag.


Jag, Magda och Erika




Mamma och jag


Lite av de jag köpte :)

Nu tänkte jag berätta lite kort om hur de gick till på ambassasaden.
Det börja med att man har en tid för att börja stå i kö, de låter lite roligt tycker jag.
Men klockan tio så skulle jag vara där för att ställa mig i kön, och där stod jag i lite mer än en timma.
Kön man stod i, var en kö in till ett vänterum. Så när man gått igenom lite säkerhetskontroller eller vad man ska kalla dem så fick man komma in i ett vänterum. Man tog en nummerlapp och satt sedan och väntade. Efter en stund så var de din tur och då fick man gå till en disk och lämna in alla papper. Sedan fick man slå sig ner igen och vänta på intervjun. Sen när man hörde sitt namn i högtalarna gick man till ett annat ställe där man skulle ha den såkallade intervjun. Intervjun bestod typ av fyra frågor, den första va hur mår du? sen hur många år har du gått klart i gymnasiet? vad håller dina föräldrar på med? och vart i USA ska du? Det var nog alla frågor jag fick, men vet att alla säger lite olika. Men jag skulle iaf inte kalla det som en intervju, de gick ju på typ två minuter. Jag fick prata med en amerikansk kille, tror de är vanligast att man får en amerikanare men de fanns någon svensk där också.
Men i alla fall, det var så de gick till för mig på amassaden. Allt som allt tod lite över två timmar, så jag satt lite mer än en timma inne i vänterummet också. Men det var helt okej, har hört många som har fått vänta mycket längre.

Så nu har jag skrivit alldeles för mycket. Skriver sen ikväll om Missouri och ska försöka få in bilderna då!

OMG jag vet vart jag ska!! Jag fick veta min delstat idag :d

Ikväll har jag och några andra från gamla fotbollslaget pratat om alla möjliga minnen, allt från alla cuper vi vann, resan till italien, västerås, läger och ja allt möjligt. Därför bestämde jag mig för att leta upp lite gamla bilder från den gamla goda tiden.


Italien


En kväll på stranden




Då vi vann serien tror jag

Jag vill bara tillägga att jag har världens bästa föräldrar.
Jag är så tacksam att ni låter mig göra allt, att ni hjälper mig göra allt.
Ni är helt fantastiska.

Jag älskar er!

Imon åker jag till Stockholm för att träffa MAGDA och fixa visumet.
Det ska verkligen bli så roligt att få se henne igen och förhoppningsvid lär jag träffa några andra roliga också!
Jag åker upp ensam imon och stannar hos Magda till på måndag kväll, sen kommer mamma och Sophia till Stockholm och så stannar vi till på onsdag. Jag har tid på ambassaden vid 10 någon gång på onsdagen, så förhoppningsvis hinner jag träffa lite folk, shoppa och lite såny på tisdagen.

När jag kommer hem igen ska jag berätta hur de går till på ambassaden, vad jag har hört så ska det inte vara några svårigheter alls, så de lär nog gå bra.



Magda och jag när vi var i Falkenberg.


När vi var i Malta, det var goda tider det!

Jag vill bara säga att det är 30 dagar kvar!!!
Det är helt sjukt, en månad är väldigt lite. Tänk för bara ett litet tag sen var de flera månader kvar och då kändes allt så långt bort. Men nu, nu flyger dagarna iväg och snart är det dags. Det är skönt men samtidigt är det skrämmande.

oj vad händer? Jag börja precis få panik över usa. De går inte ens förklara hur de känns, de känns så konstigt. Och extra konstigt eftersom jag nästan aldrig känner såhär. De brukar alltid kännas helt rätt, men jag läste precis en persons blogg som har kommit hem nu. Och ja.. jag vet inte vad som hände, allt bara blev konstigt och jobbigt, dock vill jag ju fortfarande åka såklart. Det är inte så jag menar, utan de bara började kännas riktigt annorlunda. Jag tror faktiskt inte att jag har fattat att jag ska åka bort ett helt år, känns fortfarande väldigt overkligt.

Åh vilket underbart väder det är! Hela helgen har ju varit hur fin som helst och jag älskar det!

Jag har det bra, jag sitter här med två goa tjejer och äter massa choklad och frukt.

Idag har jag jobbat hela dagen, igår jobbade jag lite och imon ska jag också jobba. Känns ganska skönt, för ju mer pengar jag tjänar ihop ju gladare blir jag. Jag vill gärna få ihop så mycket pengar jag kan i sommar men ändå ha sommarlov, så de är skönt att redan nu jobba lite.

 

Idag tog även treorna studenten, känns konstigt att jag inte ska vara med och springa ut där nästa år. Fast de känns inte dåligt, utan bara konstigt.

 

En annan sak som också känns konstigt är att jag kan ha sagt mitt första hejdå idag. Det är inte helt säkert då vi kanske hinner träffas precis innan jag åker, men antagligen kommer vi inte det. Det kändes inte jobbigt att säga hejdå, för allt känns så overkligt. Det känns som vi sa hejdå men att vi skulle träffas imon eller något sådant, inte hej då för över ett år.. Men jag hoppas verkligen hon hinner komma hem innan jag åker så vi får ett ordentligt hejdå.

 

men nu ska jag kolla på gossip girl! :)